Vill du veta lite mer om Julius?

Nu har vår nya klubbchef Julius Demburg hunnit bli varm i kläderna. Det är dags att krypa lite längre in under skinnet… Vem är han egentligen?

Hej Julius!

Nu är du hos oss på heltid. Berätta, vad jobbar ni med just nu?

– Vi jobbar, sedan några månader tillbaka, utifrån ett nulägesperspektiv. Samtidigt har vi tänkt framåt, både på den närmaste framtiden och hur vi ser att Djursholms Tennisklubb ska drivas i framtiden. Vi tittar på alla delar i verksamheten och ser att det finns mycket som fungerar fantastiskt bra, samtidigt finns en härlig ambition hos alla medarbetare att utveckla i stort sett alla bitar i verksamheten. Vi har också jobbat mycket med att informera våra medlemmar om våra planer.

– Vi har även haft en härlig klubbkväll tillsammans med nästan 300 av våra medlemmar. Personalen var helt fantastisk i sitt sätt att hjälpa mig att genomföra det evenemanget på bästa möjliga vis.

– Jag själv har jobbat mycket med att sätta mig in i hela verksamheten. Att få komma in och leda en sådan här verksamhet och personalstyrka känns oerhört inspirerande och jag ser fram emot ett spännande 2019 tillsammans med medlemmar och personal.

Nu har du hunnit lära känna DJTK lite grand. Hur skulle du beskriva vår klubb för dina tenniskompisar utanför klubben?

– DJTK överträffar mina förväntningar, det finns ett fantastiskt engagemang i klubben. Det är många som verkligen bryr sig om vår anläggning och hur vi bedriver verksamheten. Det finns en härlig puls och medlemmarna har höga krav. Det är oerhört roligt för mig att försöka leva upp till.

– Nu svävar jag kanske iväg lite, men om jag ska nämna det som slår mig direkt är det att det är en förening med oerhört stor potential. Vi har möjligheter att inte bara bli en ledande tennisverksamhet i Sverige, utan även internationellt. Det finns en väldigt fin historia som man ska värna, samtidigt är det viktigt att även våga tänka kring vad som krävs för att vara lika framgångsrika de kommande 75 åren. Ibland kan en anrik historia sätta lite käppar i hjulet för utveckling. Där tror jag att det finns förbättringspotential i mångas mind-set. Men framförallt allt brukar jag berätta hur roligt jag har det. Jag ser fram emot att åka till hallen, träffa medlemmar och medarbetare eller att öppna min telefon och dator – varje dag.

Du har spelat väldigt mycket tennis själv. Berätta lite om din egen bakgrund som spelare.

­ – Jag började spela med min farmor på gården hemma i Tyresö. Hon lever än i dag och har ett fantastiskt tennisintresse. Hon är 96 år gammal och vill fortfarande höra hur jag ser på utveckling av barn och ungdomar. Inspirerande tycker jag.

– Jag började spela i Trollbäckens TK när jag var 7 år. Det var Sveriges kanske framgångsrikaste tennisklubb under en period. Man hade toppspelare i Sverige i nästan varje årgång. Mest på pojksidan, men även en del tjejer, som till exempel Maria Lindström och Lena Sandin. Det var en fantastisk träningsverksamhet som byggde på ett härligt idrottstänk.

– Jag växte upp med Thomas Enqvist, som många säkert vet vem det är. Senare hade jag även äran att få jobba ihop med Thomas. Ett härligt minne från den tiden är tredje omgången mot Andre Agassi där jag satt som ansvarig coach… Tyvärr blev det förlust, men minnet sitter kvar ännu, särskilt uppladdningen inför matchen och stämningen kring en fullsatt arena…

– Jag själv var som bäst fyra i Sverige och har SM-tecken i dubbel. Det var en härlig tid då vi hade massor av starka spelare i min ålder. Thomas Enqvist, Simon Aspelin, Johan Landsberg, Thomas Johansson, Magnus Norman, Jonas Björkman och Micke Tillström, med flera.

– Nu spelar jag inte lika mycket själv längre, men har börjat träna några gånger i veckan inför en av mina viktigaste tävlingar i karriären, nämligen Klubbmästerskapen inomhus som går vecka sex… ha, ha…

Vilket är ditt bästa minne från din tenniskarriär?

– Det är svårt att nämna ett enskilt minne, men för egen del är ett av dem när jag blev svensk mästare i PD16 tillsammans med Johan Landsberg. Att vara bäst i Sverige kändes fantastiskt, kommer jag ihåg. Det var en väldig prestige och tufft att vinna ett JSM då många av spelarna som ställde upp även var topp i Europa… Ett annat är alla seriematcher jag spelat för Trollbäckens Tennisklubb. Att spela seriespel och representera sin klubb är något jag alltid tyckt varit oerhört roligt. Jag hoppas att vi skall skapa ännu mer puls kring alla våra serielag framöver i klubben.

Och sen blev du tränare… Berätta, vad har du gjort på vägen hit till DJTK?

– Jag startade som tränare väldigt tidigt. Redan som 17-åring gjorde jag mina första lektioner i Trollbäckens TK. Vid 22 års ålder valde jag att ta fler timmar på regelbunden basis. Jag började som tränare för vuxna och för de lite yngre barnen. Det var väldigt tufft att börja så och det är något jag velat undvika för många av mina anställda genom åren. Det är viktigt att få vara väl förberedd när man ska ge sig in och leda lektioner, oavsett vilken kategori av spelare det gäller. Det var jag inte och bestämde mig tidigt för att börja utbilda mig ordentligt. Både på egen hand genom att läsa mycket, men även genom att gå de kurser fanns då.

– Efter det gick det rätt snabbt. Vid 23 års ålder fick jag min första halvtidstjänst på Trollbäckens TK och 2001 blev jag Chefstränare där. Efter det har det fortsatt med chefstränarjobb för Mälarhöjden under två år, sex år på Svenska Tennisförbundet med ansvar för pojksidan. Därefter fick jag förmånen att ha ett stall med spelare som jag reste med på både Future-, Challenger-, och ATP-touren. År 2011 bestämde jag mig för att vara hemma mer och började med att vara pappaledig ett år. Sedan dess har jag haft en heltidsanställning på Lidköpings kommun där jag varit med och drivit Riksidrottsgymnasiet i tennis under 5,5 år.

Hur kom det sig att det blev just tennis? Har du varit aktiv inom andra idrotter också?

– Min farmor introducerade tennisen för mig tidigt, men fram till jag var 11 år höll jag på med alla möjliga idrotter. Efter det var det satsning på fotboll och tennis. Vid 15 års ålder bestämde jag mig för att bara satsa på tennis. Jag fortsatte dock med fotboll hela vägen och är fortfarande mer en gärna med och spelar i lite i korplag och liknande när tid finns. Personligen tror jag det är oerhört viktigt att hålla på med många olika idrotter så länge man kan, det har gynnat mig och många av mina vänner. Både dem som är framstående inom idrott och dem som nått framgång inom andra områden. En bakgrund inom ungdomsidrotten är bra att ha med sig inom många olika forum.

Du och din familj bor i Lidköping. Berätta lite om dem!

– Min fru och jag har varit gifta i 15 år i oktober i år. Det känns fantastiskt att ha henne vid min sida. Hon arbetar på Handelsbanken och är ställföreträdande kontorschef i Skövde med omnejd. Hon har varit framstående som junior inom hästhoppning. Hästintresset är stort inom familjen. Båda mina döttrar, Lova 13 år och Meja 9 år, har varsin ponny som de dagligen sköter om på egen hand, efter skolan. Båda spelar också fotboll och lite tennis med mig. Skolan och kompisar tar såklart mycket tid också. Meja tränar även Brasiliansk jiu-jitsu, där hon även tävlat med framgång.

– Maximus, som är 8 år är en bollkille och håller på med ishockey, fotboll, tennis och liksom Meja, med jiu-jitsu. Tennis spelar han med mig när lusten faller på. Hockey och fotboll spelar han mycket både organiserat och på egen hand med kompisar. Han har också gjort sin första tävling i jui-jitsu.

– Vi är en väldigt aktiv familj som gillar äventyr och att vara i rörelse. Vi åker mycket skidor på vintern, på somrarna är det mycket uteaktiviteter. Vi gillar att röra på oss och att resa och besöka nya platser. Vår bas är Lidköping, men vi spenderar även mycket tid i Stockholm, Åre och Marbella, där vi har en lägenhet ihop med en god vän.

– Alla är intresserade av varandras idrotter och följer varandra i olika sammanhang. Dock är Hammarby centralt i familjen och vi ser väldigt mycket matcher tillsammans, på på tv men även runt om på arenor i Sverige. Det känns superkul att många av tränarna i klubben också har ett stort hockey- och fotbollsintresse. Det kan nog bli många härliga förmiddagar och livliga diskussioner då de flesta på klubben är Djurgårdare… ha ha ha…

– För övrigt har jag, som många känner till, en väldigt tajt relation till min farmor. Hon är en stor del av vår familj. Att umgås över generationer tror jag är viktigt för allas utveckling.

Hur går det att pendla och jobba på distans?

– Väldigt bra. Familjen är väldigt van vid att mamma och pappa rör på sig, men umgås väldigt tajt när vi har möjlighet och alla är hemma. Vi ser det som väldigt utvecklande för barnen att tidigt få ta eget ansvar hemma och för annat runt sin vardag. Vi har en öppen dialog kring förändringar inom familjen gällande arbete, boende och annat. Alla får vara med och bestämma runt köksbordet. Då förstår alla att det finns för- och nackdelar med att pendla till arbetet. Personligen har jag jobbat i Lidköping de senaste sex åren, men även till viss del i Stockholm. Nu blir det tvärtom under en period – den större delen i Stockholm och lite mindre i Lidköping. Visst finns tankar på att efter tio år i Lidköping flytta tillbaka till Stockholm, men för oss är det ingen stress med det.

– Jag kommer generellt att arbeta cirka halva tiden på plats på klubben och halva på distans. Men vissa veckor kommer det att bli full tid på plats andra kommer jag att jobba på helt på distans. Min ambition är att vara väldigt nära medlemmarna fysiskt, men framförallt genom att vara nåbar jämt och genom att vara på plats i hallen på många olika tider. Det är viktigt att vara klubbledare för alla medlemmar och undvika att fastna i tider då bara en del av medlemmarna är på plats. Under en tolv-veckorsperiod ska jag ha varit på plats såväl lördag och söndag som på normal arbetstid.

– Pendlingen kommer att fungera utmärkt. Det handlar i mångt och mycket om ordning och reda och en tydlig planering. Både medarbetare och medlemmar kommer alltid att veta när jag finns på plats i hallen. Tar man en position som klubbchef tycker jag att det är viktigt att räkna med att vara nåbar i stort sett dygnet runt, med undantag för några semesterveckor kanske…

Vad gör du helst när du inte jobbar?

– Ha ha ha!!! Det vet jag knappt! Ibland tycker jag att jag har förmånen att inte jobba alls, samtidigt som de runtomkring mig säger att jag jobbar jämt. Att få hålla på med tennis och utveckling av medarbetare, barn och vuxna spelare är ett privilegium. Att sedan få ha det som arbete är fantastiskt! Kanske låter det lite flummigt, men det jag menar är att fritid och arbete i mångt och mycket går ihop för mig, vilket naturligtvis är både på gott och ont…

– Men när jag inte jobbar gör jag helst något ihop med min familj, gärna tillsammans med goda vänner. Skidresor och häng i Spanien eller på hemmaplan är favoriter. Jag tycker mycket om att ha något tema varje dag, det kan handla om träning eller om att bara ta det lugnt, till exempel. Jag är en planeringens man även på fritiden och tycker om att göra upp planer långt in i framtiden. Det tror jag är viktigt om man, som jag, har många järn i elden. Jag har alltid tänkt väldigt konkret kring målbilder och hur jag vill ha det om 10–15 år. Det har fungerat oerhört bra för mig. Men sen är det ju bra att ha en plan B också… och att inte låsa sig vid sin plan om det dyker upp andra intressanta vägar att följa.

Alla tennistränare har sina ”käpphästar”. Vilken är din? Vad tycker du är det absolut viktigaste att förmedla till dina elever?

– Glädje är helt centralt för att få energi. Med energi kommer förutsättningen att lyckas. När du lyckas kommer du att utvecklas, och då blir det roligt. Och när man lyckas och har roligt mår man bra. Det är en formel som jag tror är oerhört viktig.

– Tittar vi sedan på idrott så består den av tre ben: Mentala-Fysiska-Grenspecifika. Dessa tre bitar går för mig i ordning. Har du inte rätt mind-set blir det svårt att få till den fysik som krävs och då blir det grenspecifika lidande.

– När det gäller tennis är det viktigt att kunna hantera de sex koordinativa förmågorna så tidigt som möjligt. Det gäller att så frön hos de allra yngsta så att de får god tid på sig att träna på dem. Tennis kräver tålamod och att man lär sig rätt från början. Med det sagt så är det även viktigt att som tränare kunna känna av vem det är du har framför dig, det vill säga hur mottaglig din elev är för instruktion. Det här skulle vi kunna tala om i timmar så jag tror jag får fatta mig lite kortare… En bra slag- och rörelseteknik ska vara satt när man är 10-11 år. Därför är det viktigt att vi lär dem rätt grepp, slag- och rörelseteknik från början.

– Generellt handlar det om tidig förberedelse; splitstep, tidig baksving, att röra sig tekniskt riktigt och att sedan slå igenom och använda benen i slaget. Att lära ut det genom ett implicit lärande (hel metod) i kombination med delmetoder är en svår konst och kräver en lidelse för varje lektion och elev. Det krävs rätt metodik vid inlärning och att både elever och lärare har stort tålamod.

– Tennis är en av världens svåraste sporter för att den är så komplex, men det är också det som gör den så fantastisk. Får du lära dig spela tennis från början har du glädje av det hela livet.

Och nu ska du coacha dina medarbetare. Vilka är dina käpphästar i det sammanhanget?

– Att man är lyhörd för vad medarbetarna tycker. Och att man även tar till sig det som kanske sägs lite mellan raderna. Sedan pratar jag mycket om Lojalitet-Ärlighet-Hårt Jobb. Det tycker jag är ett motto som är bra både i arbete och privatliv. Att gå och lägga sig och ha genomfört de tre bitarna på ett bra sätt tror jag är väldigt hälsosamt både för kropp och själ.

– Det är även viktigt att anpassa sig till verksamheten, utan att för den sakens skull tumma för mycket på sin personlighet.

­– Det kommer att vara många saker som medarbetare och medlemmar tycker görs bra redan, andra bitar kommer att skava lite i början innan det sätter sig. Och det kommer garanterat att vara sådant som inte genomförs alls för att mina medarbetare inte vill eller tycker det är en bra idé. Det är lite det jag menar, att ibland får man reda på det direkt, men jag tror också att förmågan att kunna läsa av omgivningen är viktig om man skall coacha en så stark medarbetarstyrka som vi har i klubben.

Du ställer väl upp i KM? I vilka klasser kan vi utmana dig…

– Självklart, jag ställer nog upp i HS och HD och H45. Är även lite sugen på Mixed, får se om jag hittar någon partner som är intresserad av att ställa upp med mig….

– Det ska bli fantastiskt roligt att följa hur intresset för KM kommer att vara och kul även att vi genomför en lördag med finaler i alla klasser där vi samtidigt genomför Minitennis- KM och även Lilltennis KM. Det kommer bli mycket folk i hallen över flera generationer. Det ska bli superkul att se hur vi får till KM-veckan!

Tack Julius, vi ses i hallen!